Kosta någon annans liv.

Idag har vi kört en hel del bil från den ena destinationen till den andra då vi varit på kyrkis, lunchat i stan och veckohandlat med Kikki och Loke. På vägen fick vi se en riktigt hemsk olycka där flera bilar var inblandade på bägge sidor av motorvägen. Någon hade kört in i vajerräcket, någon voltat osv. Detta på grund av blixthalkan som de precis varnat om på radion. På bara någon timme rapporterades det om ett flertal olyckor i närheten.

 

I dessa väderlekar som råder just nu tycker jag inte om att köra bil. Inte för att jag inte litar på mig själv - jag litar inte på andra. Det är långtifrån alla som sänker hastigheten, trots att det är halt, trångt eller andra hinder på vägen. På vägen hem körde vi en annan väg som var halare men betydligt lugnare och vi kunde lugnt och satsat köra hemåt. Men.. helt plötsligt kör en bil upp tätt bakom mig och gör mig lite irriterad. Avstånd är väl det minsta man kan göra för att undvika olyckor, speciellt under dessa förhållanden. Sedan väljer han att köra om två bilar i sträck, på glashalt underlag med skolbarn i. Det var alltså en minde version av skolbuss som hetsat mig och kör sedan om med kort marginal. Han väljer alltså att utsätta inte bara sig själv utan barn, andras barn för fara.

 

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag hade tagit ett beslut som hade kostat någon annans liv, i synnerhet inte ett barns. Jag blir tårögd när jag bara tänker på att utsätta någon annans liv för fara för att man har haft bråttom. Mitt barn är det största som hänt mig i mitt liv, något jag kämpat med att få, som jag burit i min kropp och som jag skulle göra allt i världen för. Det minsta jag kan göra och också det allra viktigaste är att göra vad jag kan för att undvika att olyckor händer henne. Vad skulle jag ta mig till om jag visste att någon annan tar beslut som skulle kunna kosta henne livet? 

 

Nej usch, det är inte okej. Man måste ta det försiktigt i trafiken! Det krävs inte mycket för att det ska hända en olycka när det är så halkigt ute.

Nej usch, det är nånting som verkligen kan stressa mig. Även innan jag fick barn tycker jag att alla (många) andra körde för fort och NÄRA. Nu känner jag att jag nästan kör fegt ibland, men hellre komma fram lite senare än att inte komma fram alls såklart. Har satt ett sån där "Baby-on-board"-mjukisdjur i bakrutan för att liksom visa anledningen till att jag kör långsamt :)

Fy! Vi var inne i stan igår när Nicklas ringde och sa att vi skulle köra lugnt hem. Jag fick en klump i magen att behöva ge mig ut med Walter i bilen. Så jag åkte och pumpade däcken och körde eeeeextremt lugnt hemmåt. Väldigt obehagligt att du blev omkörd av en buss med barn (!!) att man inte kan ta sitt vuxna ansvar på ett bättre sätt!

Startsida