10 "det visste ni inte" om min förlossning

♡ Jag fick inte mer än ca två timmars sömn på två dygn.
♡ Andningstekniken "in genom näsan, ut genom munnen" var på riktigt min grej.
♡ Jag gick in i mig själv under förlossningen och ville klara det mesta ensam utan hjälp från Claes.
♡ Det tog 2 timmar och 37 minuter från att vi kom till BB tills vi hade Leia hos oss.
♡ Jag trodde i förväg att jag skulle gråta när Leia lades på mitt bröst, men jag spred mer ett lugn omkring mig och slöt mina ögon.
♡ När jag blev sydd gav Claes mig lustgas och glömde helt av att ta bort den från mitt ansikte.
♡ Det liknade ett blodbad på toaletten efter att jag blödde massvis efter förlossningen och vatten sedan tidigare läckt ut över hela golvet från badkaret.
♡ Min första tanke när hon kommit ut var "var det såhär enkelt?". Mina besvär kom efteråt stället.
♡ Vi var inte nöjda med vår barnmorska till en början då vi upplevde henne som nonchalant.
♡ Vi var tre bekanta som födde våra barn inom en timme.
 

10 "det visste ni inte" om min graviditet

♡ Det tog 1 år och 4 månader innan jag blev gravid.
♡ Leia blev till i Turkiet.
♡ Jag fick reda på att jag var gravid 4 dagar efter jag börjat mitt nya jobb.
♡ Matos var det jobbigaste i början, halsbrännan i slutet.
♡ Leia var beräknad på vår årsdag.
♡ Jag kräktes aldrig.
♡ Jag hade inhandlat klart så bebis hade klarat sig efter förlossningen - redan i v. 12.
♡ Barnen på jobbet fick hjälpa mig att ta på mig och knyta mina skor under vintern/våren.
♡ Jag använde nässpray för första gången någonsin.
♡ Leia kom 9 dagar efter att jag gått hem på mammaledighet.
 
 

Den kärleken man känner till sitt barn, den kärleken som sitt barn känner för dig ♡
 
 
Jag älskar dig fina unge! 

Du är livet ♡

När blev du så stor?
 

Bebislycka

Den riktiga bebisbubblan tycker jag kommer ordentligt först när man har kommit hem från BB-hotellet. Vi var ju där en dag extra, mer om det i ett senare inlägg.. Vi hade det jättebra där, om än lite många olika metoder med det ena och andra, men alla i personalen var trevliga och välvilliga. Men bara att få komma hem, ha tillgång till allt och ha ett helt hus att röra sig på, helt underbart! Dessutom är det en sådan speciell känsla att komma hem till att spyhinken står på toaletten, sängen står obäddad med persiennerna nere och vetekudden slängd på nattduksbordet. Sist jag var i mitt hem kunde jag knappt gå, allt gjorde ont och det enda man tänkte på var att klara sig igenom nästa värk. Vi lämnade huset som ett par och kom tillbaka som en familj. Så glada, lyckliga och trötta. Det är så magiskt att bli föräldrar! Att den fina prinsessan som vi fått med oss hem ska stanna hos oss för alltid. Hon ska växa upp i vårt hem, vara ute och springa barfota på gräsmattan och leka sig igenom sin barndom - med oss som vägledare. Vår lilla tjej som sprider ett sådant lugn till de i hennes omgivning. Att ha henne liggande på sitt bröst får en att slappna av - på riktigt. Man sänker axlarna och känner hur man bara sjunker ner i soffan, snusar på hennes bebishuvud och lyssnar på hennes andetag. Det är kärlek i en helt ny form. Dessutom har vi som föräldrar ytterligare en anledning att älska varandra, på ett helt nytt sätt. Det finns inte ord som förklarar den lycka man känner för sitt barn, även om man bara levt tillsammans en så liten tid av sitt liv ♡
 
 

Vecka 39 (38+2)

Nu har jag i två veckors tid börjat gå hos barnmorskan varje vecka. På ett sätt känns det skönt för att man har bra koll och kan prata om sina funderingar. Samtidigt känns det lite "onödigt" eftersom allt känns ungefär det samma vecka till vecka just nu. Men det är alltid mysigt att lyssna på bebishjärtat och idag gick kurvan rakt uppåt igen, så antagligen låg väl bebis konstigt till sist! Nu ligger jag istället strax över kurvan. För att se att bebis är fixerad har vi också kollat via ultraljud, men tyvärr ser man ju knappt någonting längre för att bebis är så stor.
 
Sammandragningar har jag ju haft länge och de fortsätter i vanlig ordning. Dock inga smärtsamma på något sätt. Jag har nu två gånger haft ordentliga tarmtömningar, något som kan vara ett tecken på att förlossningen börjar närma sig. Jag sover också sämre än förut. Varje gång jag vaknar är jag jättepigg och hade egentligen kunnat gå upp för dagen. Oftast har jag svårt att somna om strax innan 6 när min sambo åker till jobbet, men jag brukar vara vaken i en timme eller så och lyckas sedan somna om till 8-9-tiden i alla fall.
 
Magen har nu sjunkit en del och det är underbart att kunna andas ordentligt! Ryggen tar väl lite mer stryk nu skulle jag väl ändå säga. Men snart är det dags. Om 11 dagar har vi BF och om allra senast 25 dagar så har vi vårt hjärta hos oss!
 

"Fostret väger omkring 3,2 kilo, är ungefär 50 cm långt och är nu förberett för sin födelse! Fostret har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom dina antikroppar, som kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna. Fostrets hjärna utvecklas hela tiden och kommer inte att vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån."

Vecka 38 (37+2)

En ny vecka har inletts och jag är nu hemma på heltid. Det har känts vemodigt men nu väl hemma känns det ganska skönt faktiskt. Det hade ju känts ännu bättre om vi kunde ha fått lite finare väder så jag kunde ha gått i min egen takt och pysslat lite i trädgården.
 
Den senaste tiden har jag sovit riktigt bra om nätterna. Jag vaknar bara i vissa fall när jag ska vända på mig och ibland för att fingrarna är så svullna och liksom bortdomnade att jag inte kan böja dem. Fötterna är också svullna, men speciellt efter dagar då jag haft mycket att göra och på något sätt överansträngt dem. I helgen har det varit ganska lugnt på en fronten, säkert för att jag tagit det lugnare än jag annars gör på jobbet.
Idag har jag både hunnit med ett besök hos en vän från föräldragruppen, men också varit hos barnmorskan. Denna gång såg järnet, sockret och blodtrycket superbra ut. Så himla skönt att järnet höjt sig även om jag inte behövt ta några järntabletter. Så nu ligger jag på runt 130 igen! Jag har hela tiden legat strax under översta kurvan, men denna gången låg magmåttet på samma som för två veckor sedan. Därför sänkes kurvan ganska mycket. Min barnmorska sa att det kan vara så om magen har sjunkit, vilket min nu har gjort en del. Men vi skulle hålla lite extra koll till nästa vecka för att se så kurvan går uppåt igen. Vi talade även om mina och min sambos önskemål inför förlossningen.
 

"Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. I den här veckan väger fostret drygt 3 kilo, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta ligger med huvudet nedåt nu. Förlossningen är jobbig även för barnet. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6."

Gissningslek!

Nu är det 25 dagar kvar till BF (10 april) och det börjar bli hög tid till att gissa lite här tycker jag! :)
Vi gissar på datum, tid, vikt och längd.
 
 Till hjälp ska ni få våra uppgifter som bebisar :)
 
Ida:
9 januari (beräknad 25 januari) klockan 13.17 med en längd på 50 cm och vikt 3470 g.
 
Claes:
13 februari (beräknad 15 februari) klockan 05.47 med en längd på 48 cm och vikt på 2890 g.
 
 
Blivande mormor: 4 april, klockan 02.45, 3390 g, 51 cm.
Anonym: 5 april, klockan ------, 2890 g, 48 cm.
Amanda Blomqvist: 7 april, klockan 22.52, 3489, 51 cm.
MariasPlace: 8 april, klockan ------, 3350 g, 48 cm.
Maria Bergström: 8 april, klockan 11.48, 3052 g, 50 cm.
Kristin Schelin: 9 april, klockan 09.44, 3294 g, 49 cm.
Blivande mamma: 9 april, klockan 17.49, 3689 g, 50 cm.
Linn Kokko: 10 april, klockan -------, 3740 g, 49 cm.
Blivande faster: 10 april, 09.38, 3200 g, 50 cm.
Emma Andersson: 11 april, klockan 16.20, 3470, 52 cm
Ellen Björktegen: 12 april klockan ------, 3010 g, 49 cm.
Jennipher Hålsjö: 13 april, klockan 12.45, 3363 g, 49 cm.
Sara Lindblom: 13 april, klockan 02.37, 3245 g, 49 cm.
Ann Fransson: 13 april, klockan 07.35, 3425 g, 50 cm.
 Blivande pappa: 13 april, klockan 21.32, 3329 g, 49 cm.
Ann-Sofie Omarsson: 14 april, klockan 01.40, 3610 g, 50 cm.
JennyH: 14 april, klockan 14.48, 3350 g, 50 cm.
Kikki Olsson: 15 april, klockan  ------, 3220 g, 49 cm.

Vecka 37 (36+1)

Att vi närmar oss en förlossning om några veckor är det ingen tvekan om. Foglossningen lyser inte lika ofta med sin frånvaro som förut, ibland har jag svårt att gå och får stödja mig mot saker för att komma framåt. Nästan alltid i kombination med att jag legat ner och slappnat av en stund efter jobbet. Föregående vecka var den första veckan som jag faktiskt kände att det stundtals var jobbigt att vara på jobbet. Att jag liksom hellre skulle sitta ner konstant och bara njuta av alla barns närvaro. Barnen är helt underbara mot mig och magen, mer än jag någonsin kunnat hoppas på. Det är jag så otroligt tacksam för!
 
Natten med den fruktansvärda halsbrännan var en av de värsta nätterna jag upplevt som gravid hittills, men som tur är så har det inte infunnit sig sedan dess. Jag tror att jag ska låta bli kolsyrad läsk så länge bebis finns i min mage. Igår var vi på restaurangbesök och jag beställde pepsi max såklart, det är så svårt att komma ihåg! Men bytte ut den ganska snabbt mot vatten, en hel kanna såklart. haha. Jag är galet törstig dygnet runt!
I övrigt lunkar jag på i vanlig ordning. Jag har fått smärta efter byglarna nu, speciellt på ena sidan. Jag är öm och det gör ordentligt ont ibland. Öm och svullen är jag också fortfarande i mina fötter och fingrar så det är viktigt att vila mycket!
 
Allt är i hyfsad ordning nu inför bebisens ankomst. I helgen har jag även börjat packa BB-väskor och det mesta är färdigpackat. Vi har även satt babyskyddet i bilen så det är på plats. Även bebis är på plats för att komma till världen, fixerad och färdig!
 

"Nu väger fostret ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt, men det skiljer sig mycket mellan olika barn. Fostret tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten. Ändå är lungorna de sista organen som mognar."

Vecka 36 (35+1)

Nu börjar det kännas att man räknas som höggravid kan jag säga. Den senaste veckan har jag börjar känna av graviditeten på ett annat plan än förut. Jag är trött, ordentligt trött. Lägger mig gärna och vilar direkt efter jobbet om tillfälle finns, helst i sådär 2 timmar. Det är inte lika lätt att ha ork på jobbet heller längre, men kämpar och står i mina sista veckor nu! Det är jobbigt att gå längre sträckor eller stå längre stunder, vilket jag har lite svårt att acceptera. Benen viker sig ofrivilligt och fötterna blir lätt svullna. Det känns liksom som att själva trampdynorna blir svullna och de blir jätteömma. 3 timmar som sällskap och hjälp på Ikea i fredags var inte att rekommendera kan jag säga. Jag kunde knappt stå på fötterna på morgonen efter och magen blev efter 2½ timme jättehård och jag fick liksom onda sammandragningar vilket jag aldrig haft förut. Ett tecken på att jag bör ta det lugnare än vad jag gör, men som jag har så svårt för! Sover gör jag fortfarande bra, vilket är himla skönt!
 
 
"Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man oftare att det i stället puffar och gör svepande rörelser. Fostret lägger på sig ungefär 14 gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilo. Pojkar är ofta något tyngre än flickor. Det skiljer ungefär 100-200 gram mellan pojkar och flickor. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom mammans kropp absorberar en del av det."

Vecka 35 (34+1)

Ännu en vecka har sprungit förbi och nu är det bara 40 dagar kvar till det är dags! Det märks att det börjar närma sig nu. Jag både är och känner mig tung, blir ordentligt trött i benen och flåsig vid minsta ansträngning. Svullen är jag ju med. Vissa ställningar både när jag ska sova och titta på tv är riktigt obekväma. Det tar ett tag innan man har hittat den där perfekta ställningen och sen vill man gärna inte röra sig ur fläcken! På nätterna har jag dessutom börjat må ordentligt illa. Det är som små ilningar och kommer med jämna mellanrum, som att jag vet att jag kommer spy när som. Men sen lyckas jag somna om och det är som bortblåst på morgonen. Ofta kommer dessa när jag har haft halsbränna på kvällen som håller i sig under natten. Några få gånger har jag haft sådan halsbränna på dagtid så jag trott att jag ska kräkas med jämna mellanrum.
Jag har varit på ett extrabesök hos BM då jag hade lite känningar av urinvägsinfektion, men det visade ingenting på mina prover som tur var. Jag har haft återuppkommande urinvägsinfektioner förut och man är ju extra utsatt för det som gravid. Antagligen är det bebis som trycker nedåt och ger den där ilande känslan.
Jag som annars är van vid att vara ganska aktiv om dagarna, gör verkligen minsta möjliga nu för tiden. Rutiner håller i sig, som att fixa extra god frukost på helgerna och sådär. Men städning och liknande är ju ingenting jag prioriterar just nu kan jag säga. Jag har sådan tur som har en sambo som hjälper mig med alla sysslor och hjälper till att laga mat varje dag utan något klagomål även om det inte är hans favoritsyssla direkt..
 

"Fostret väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt och har oftast lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och börjar räta ut sig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett."

Vecka 34 (33+2)

Denna vecka har jag knappt kunnat tänka på graviditen alls, en piece of a cake jämfört med den här fruktansvärda influensan som vi båda har dragits med nu sedan i slutet av förra veckan och i helgen. Den har fortsatt hålla i sig nu i början på veckan så för min del blir det att vara hemma till i mitten på veckan i alla fall. Det är tråkigt när jag bara har 4 veckor kvar på jobbet nu innan det är dags att gå hem, men samtidigt skönt att detta inte kom senare. Jag hade inte velat ha influensa i förlossningsrummet kan jag ju tala om.
 
Under förra veckans föräldragrupp pratade vi om parrelationen. En väldigt bra tid som verkligen var nyttig. Vi fick olika uppgifter och vi fick gå iväg en stund som par och göra vissa uppgifter. Det blev väldigt känsligt är ett tag och som den känsliga gravidis jag är kom jag tillbaka rödögd och hade gråtit en skvätt såklart. Glädjetårar kan jag tillägga!
Hos mitt senaste besök hos BM hade jag lite för lågt järnvärde, jag som låg superbra i början och har bara sänkts lite med tiden. Han ville att jag skulle börja ta järntabletter, men jag vet i sjutton alltså. Det är ju väldigt vanligt med förstoppning som biverkning och det vill jag gärna inte bli mer än vad jag redan är. Min tanke var efter besöket att satsa på att äta mer järnrik kost istället, men naturligtvis blev jag ju sjuk och har levt på smörgåsar i princip. Men tanken är att sätta igång så fort jag känner mig tillräckligt bra för att laga mat igen!
 
Bebis har börjat röra på sig ganska vilt det senaste. Nog för att det har varit så redan sedan vecka 20, men nu rör sig verkligen hela magen åt olika håll. Det är fascinerande för oss båda att bara sitta leende och granska magen när den rör på sig som vågor. Nu börjar det kännas sådär verkligt, att vi faktiskt om runt 7 veckor kommer att ha vår bebis hos oss. Vi har nog allt inhandlat och färdigt, det är lite praktiskt kvar som tvättande och val av tapeter som ska upp i barnrummet.
 

"Vikten är nu uppe i ungefär 2,3 kilo och längden i 46 centimeter. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och klarar sig utan kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring. Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. Barnet vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden!"

Vecka 33 (32+1)

Herregud så snabbt tiden går. Kan knappt förstå att jag bara har 5 veckor kvar att arbeta nu! Jag ska alltså gå hem 3 veckor innan BF och ta ut semester istället. Det ska bli skönt, samtidigt som jag lätt blir rastlös av att gå hemma. Så jag håller alla mina tummar att jag inte ska behöva gå över tiden och behöva längta efter bebis ännu mer!
Veckan har varit helt okej. Jag har börjat skippa juicen på morgonen och vips så är halsbrännan så gott som borta. Jag sover däremot inte jättebra vissa nätter. Vaknar så fort jag behöver vända på mig, är täppt i näsan och andas som en flodhäst. Jag har hela tiden haft sköra slemhinnor men tidigt i morse vaknade jag av ett niagrafall av näsblod. Så himla obehagligt.. Magen får dessutom gärna stanna i storleken den är nu, haha.
Senast i föräldragruppen pratade vi om amning och så mycket runtomkring det. Vi kom även in på bärselar, babyskydd osv. Vissa delar som anknytning och annat lärde vi ju oss massvis om under min utbildning till förskollärare så det är ju ingenting nytt för mig i alla fall!
 

"Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2 kilo. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra. Det finns gott om fostervatten, vanligtvis nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet har ingen färg men är lite grumligt och har en doft som påminner lite om hav och tång. Fostret uppfattar ljus och mörker, natt och dag."

Vecka 32 (31+1)

Så snabbt som den förra veckan gick är ju nästan oroväckande. Hur ska man hinna förbereda sig inför en förlossning som hela tiden varit för långt borta för att börja tänka på, när den helt plötsligt börjar att närma sig? Det är inte mer än 9 veckor kvar, sen har vi vår lilla hos oss. Så konstigt, men samtidigt det mest naturliga som finns. Jag känner ju av närvaron där inne, hela tiden!
I veckan som gått har jag börjat känna av bebisens hicka. I början undrade jag vad det var som tickade där inne ibland, men jag har ju förstått nu senare vad det är. Varje dag känner jag av detta lilla tickande, så mysigt!
I övrigt är det lugnt, inte speciellt mycket sammandragningar. Jag mådde lite småilla i början av veckan men det höll bara i sig i några timmar. Dock sover jag sämre och sämre, vaknar i alla fall varje timma på nätterna för att vända mig om. Det är inte lika mycket tryck av bh-byglarna längre men måste köpa mig en bekvämare i vilket fall. Bekvämlighet ligger högt på listan just nu! (ja jag såg den fina randen på tröjan i efterhand. Man ser ju inte så bra där undertill längre kan jag ju säga..) Jag undrar om bebis lagt sig hyfsat till rätta nu?
 

"Fostret väger cirka 1,8 kilo och är runt 44 cm långt. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt. De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom fostret börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervattnet."

Vecka 31 (30+1)

Under veckan som gått har jag haft en bra tid som gravid. Magen har växt en hel del sedan förra veckan. Två små bristningar har jag fått, en på varje "kärlekshandtag" som jag tror kommer försvinna i takt med att magen försvinner. Jag har även fått några småsmå runt naveln där min piercing suttit. Det återstår att se om denna graviditet vill bjuda på fler kärleksminnen från denna tid!
Det har börjat märkas större skillnad nu när jag är aktiv och när jag vilar. Under dagarna då jag är aktiv på jobbet kan magen bli stenhård flera gånger och det spänner massvis. Det har aldrig hänt hittills när jag vilar och tar det lugnt. Ett bevis på att jag tagit rätt beslut i att gå ner i tid nu känner jag. Det blir svårare för varje vecka att hitta sköna positioner att sitta och ligga på, vilket kan vara en anledning till att jag nu sover betydligt sämre om nätterna. Jag är vanligtvis van vid att somna direkt och sova non stop tills klockan ringer. Nu vaknar jag alltid innan klockan ringer och runt 7-tiden på helgerna. Det kan nog också ha sin påverkan av att jag gärna sover middag när jag kommit hem från jobbet om jag hinner, något jag aldrig gjort tidigare.
 
 
Bebis hjärtslag: 132 slag/min
Mitt blodtryck: 100/60
 
"Fostret väger runt 1,6 kilo. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen."

Vecka 30 (29+1)

Då gick vi in i ny vecka igen!
Jag besökte vårdcentralen i fredags och har nu gått ner till att arbeta 75%. Det känns skönt att förbereda sig genom att trappa ner och inte arbeta lika många timmar per dag. Det har gått ganska snabbt för mig att bli trött det senaste och bara de sista dagarna har jag börjat känna av en ordentlig smärta i höger skinka så fort jag böjer mig fram litegrann. Hoppas hoppas att det inte är foglossning! Jag har haft dessa smärtor länge egentligen när jag ska balansera på ett ben t.ex. ta på mig strumporna, men inte som nu.
Min sömn har blivit snäppet sämre igen, både för att jag är så svettig men också för att alla sovställningar känns obekväma. Jag sover fortfarande på rygg, lite snett vänd med någon höft. Jag försöker ibland lägga mig på sidan men det är något i axelhöjd som inte känns bra och det blir inte bättre även om jag lägger en bit av täcket under magen så det blir stabilare.
I övrigt är det fullt liv inne i magen, speciellt under kvällarna. Rörelserna blir större vecka för vecka och man ser tydligt utanpå magen hur det rör runt där inne. För bara några dagar sedan var det första gången som jag kände rörelser som faktiskt gjorde lite ont. Ibland sitter jag bara och granskar magen och ler för mig själv. Lilla bebis som vi längtar efter dig!
 

"Nu växer fostret mycket, och kommer att öka med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen. Just nu kan fostret väga runt 1,4 kilo. Det är omkring 41 centimeter långt, men från och med nu kan det skilja mycket i vikt mellan olika foster eftersom föräldrarnas gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre. Moderkakans storlek och funktion spelar också roll. Fostret har så gott om plats att det kan vända sig och växla mellan att ligga med stjärten eller huvudet nedåt. Först om några veckor behöver det lägga sig tillrätta med huvudet nedåt."

Vecka 29 (28+2)

Det känns inte som att magen växer så jättemycket nu, i alla fall inte framåt. Däremot känner jag mer och mer tryck uppåt för varje vecka som går. Ändå har jag en låg mage och har haft under hela graviditeten. Jag blir bara mer och mer svankryggig, men ingenting jag känt av speciellt mycket den senaste veckan faktiskt. Däremot har jag blivit betydligt tröttare. Jag kommer in i mina stunder då jag får mina ryck att ta hand om hus och hem, men annars är soffan en god vän. Det kan bero på att min sömn har blivit sämre. Jag svettas kopiöst under nätterna och vaknar flera gånger av det rinner svett på mig och sängkläderna är genomblöta. Eftersom vi har köpt ny säng som jag gärna inte vill svetta ner alltför mycket så har jag lagt ett vattentätt madrasskydd (även kallat kisskydd) under lakanet. Skulle tro att det bidrar extra till min extrema värme. Katten ligger också gärna vid min fotända och för att inte riskera att sparka ner honom ligger jag hälften på min sambo också som även han bidrar med värme såklart.
Sparkar har jag ju känt sedan vecka 20 men det har avtagit litegrann. Nu känner jag mer rörelser, hur bebis bökar runt och slår sig fram i magen. Det syns så tydligt från utsidan när magen rör sig i olika riktningar. Det finns ju inte lika mycket plats längre därinne så det är väl logiskt!
 

"Fostret väger nu runt 1,2 kilo och är ungefär 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på mammans revben och även slå mot urinblåsan. En del kan sparka så hårt att mamman blir öm på en viss punkt. Ännu behöver fostret inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. Fostret kan drömma nu."

Vecka 28 (27+2)

Nu börjar veckorna gå lite långsammare tycker jag. En tredjedel i alla fall av andra trimestern har verkligen sprungit iväg, men nu börjar det gå lite segare. Jag tror det är för att det börjar närma sig mer och mer, samtidigt som vi har varit lediga i nästan tre veckor och jag har haft lite mer tid till att tänka.
 
Trycket över bröstkorgen finns kvar och ryggen gör sig påmind efter varje dag på jobbet. Jag visste tidigt att jag skulle få problem med ryggen vid en graviditet eftersom jag är så pass svankryggig. Jag vet att jag borde ta mindre ansvar på jobbet under vissa delar av dagen och varva ner, men det är inte så enkelt som det låter. Halsbrännan har lyckligtvis lyst med sin frånvaro sedan förra veckan, så himla skönt! Ibland kan jag känna mig lite orkeslös och lat, men jag är så glad över att ha en sambo som ställer upp så mycket och gör allt möjligt utan att klaga. Jag har börjat svullna över fingrarna speciellt också, får knappt av mig min ring längre.
Bebis verkar må bra och rör på sig massvis verkligen. I början kunde jag bara känns små puffar, som nu har utvecklats till att jag kan känna på båda sidor av magen när bebis rör sig. Armar och ben som sticker ut och puffar överallt samtidigt! Det är mysigt att verkligen kunna känna nu när hon är vaken och inte :)
 
Idag fick vi också hem papper om att vi är välkomna till den föräldragrupp vi är anmälda till, så spännande!
 

"Fostret väger drygt ett kilo och är cirka 39 centimeter långt nu. Hos pojkar har testiklarna börjat vandra ner genom ljumskkanalen från buken mot pungen. Nu har fostret stora chanser att överleva om det skulle komma. Fostret kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen men en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är cirka en månad kvar till förlossningen."

Vecka 27 (26+3)

Den senaste veckan har handlat om trötthet, halsbränna och smått illamående. Jag har fått tips om att knapra på hel mandel när halsbrännan blir för mycket. Såklart har jag inte haft det hemma utan har istället fått skeda i mig mandelmjöl på nätterna, haha. Har törstat ihjäl istället, det är ju liksom lite torrt.
Min rygg fortsätter att streta emot så fort jag sitter i obekväma ställningar (läs allt annat än just vår egen soffa och säng). Jag hoppas att den är på min sida imorgon när vi ska sitta hela dagen under vår studiedag, bland annat under brandutbildning och andra möten.
Det känns att livmodern börjar växa uppåt, bebis trycker mot lungorna och det är inte lika lätt att andas längre. Som att någonting blockerar vägen, speciellt när jag sitter ner och min bh kommer i kläm. Men än så länge är det inte jobbigt, snarare mysigt att hela magen snart är till för bebis och inte bara en kula nertill.
 
Förstår inte hur veckorna fortfarande kan springa iväg på detta sätt. Det är helt otroligt att det inte ens är 14 veckor kvar tills vi har vår egen bebis hos oss!
 

"Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu mellan naveln och revbensbågen. Fostret väger knappt ett kilo, och kan vara omkring 37 centimeter långt. Vissa barn kommer att födas med mycket och långt hår, medan andra inte har något hår alls när de föds. Det finns ännu gott om plats för fostret att röra sig på. Många foster är mer vakna på kvällen, då man kan märka att det sparkar mer i magen. När fostret rör sig tränar det upp sin fysik för att bli starkare i kroppen. De flesta barn skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt. Tarmarna har mognat och skulle klara av att ta emot modersmjölk. Men fortfarande är barnet skört och skulle behöva mycket vård för att kunna överleva utanför livmodern. Varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad för barnets mognad. Lungorna har utvecklats mycket, men lungblåsorna behöver ännu mer tid för att utvecklas fullt ut."

Vår lilla skatt

Första gången vi fick se vår lilla skatt var tidigt i graviditeten. Pga. oregelbunden mens hade jag ingen aning om vilken vecka jag var i, därför fick vi ett tidigt ultraljud. Det visade sig att bebis var för liten för att kunna se vilken vecka jag var i. Men vi fick se ett fint hjärta slå och det kändes sådär overkligt och vi bara satt där och tittade på skärmen med leenden på läpparna.
 
 
Vi fick ett senare ultraljud för att kunna fastställa hur gammal bebis var. Det var den första gången vi fick se hur bebis bökade runt där inne, en riktig vilding. Nu kunde man urskilja betydligt mer i magen, små ben och armar, händer och fötter och det gick mer upp för mig att det faktiskt växer en perfekt liten varelse där inne. Jag fick veta att jag var runt vecka 12 och nu kändes det ordentligt verkligt!

Början av en graviditet är jobbig. Delvis för att man mår dåligt, delvis får att man inte vet hur det står till i magen. Jag började känna många symtom av att jag var stressad och efter lite väl många varningar från kroppen bokade jag ett extra besök hos bm för att se att allt stod rätt till. Dagen efter sjukskrev jag mig 25% från jobbet i en månad för att ta det lite lugnare. Jag fick göra ett ultraljud och äntligen få se bebis igen. Bebis mådde fint och de tidiga sammandragningarna jag hade pga. stress visade sig inte ha gjort bebis någonting. På ultraljudet fick vi se en lika aktiv bebis som i vecka 12. Nu var jag i vecka 17 och bebis hade växt massvis sedan sist, helt underbart att se och det lugnade mitt hjärta massvis.
 

Det blev dags för rutinultraljudet och vecka 20. Allt såg fint ut och de där leendena hos oss blivande föräldrar som liksom gick från öra till öra.. Underbart. Sedan dess har vi känt en himla massa sparkar och den mesta oron har lagt sig. Vi fick inga speciellt bra bilder under vårt RUL, mest handlade det om att bebis inte låg still, vände och vred på sig så fort min bm fått en hyfsat bra vinkel. Jag tror att vi kommer ha en väldigt aktiv bebis hos oss om strax över 3 månader!