Leia Svea Elsa

Idag var dagen kommen för döpa vår lilla kärlek. Vi har bakat, fixat och donat i två dagar innan denna dag som blev så perfekt. Visst var det århundradets varmaste dag, så vi höll på att flyta bort stundtals, men så mycket kärlek. Vår kyrka här hemma är liten, men så gammal och vacker, som en liten grottkyrka! Leia ville helst vara hos mig till en början i kyrkan, men det var inga problem. Snabbt och lätt, sen var det över. Tror hon tyckte det var megaskönt att få vatten på sitt huvud i denna värme, hon sa inte ett ljud. I församlingshemmet bjöd vi på två olika smörgåstårtor och hemmagjorda tårtor och kakor. Jag kommer berättare närmare om denna dag en senare dag i veckan, har dessutom massa recept att dela med mig av!
 
Det finns inte ett enda tvivel på att ett barn är den finaste gåvan man kan få! Tack alla ni som ville dela denna dagen med oss, och tack för era fina gåvor till vår dotter ♡
 

Roliga lekmattan

Bara på några dagar har Leia börjat tycka om att ligga på lekmattan betydligt mer och framförallt längre stunder. Händerna vill hon gärna ha i munnen, men det har börjat finnas mer intresse för leksaker nu än vad hon haft tidigare. Såklart ska ju gärna de vara i munnen också. Hon har börjat hitta tekniken nu med att få bitringen till munnen och inte gå över till handen direkt, även om hon kan bli lite frustrerad till slut. Efter 10 minuter på mage utan att lägga ner huvudet och 20 minuter på rygg med att leka med leksaker så fick hon nog i samband med att vi fick besök. Hon upptäckte sin spegelbild idag också, hennes reaktion var så rolig när hon plötsligt såg ett ansikte i sin leksak!
 

Lilla toker

Idag verkar vara den sista dagen som vi får mulet innan det finare vädret är på ingång, hoppas! Idag var det nästan lite kyligt ute så Leia har haft mössa när hon har sovit utomhus i vagnen. Så himla gullig när man väcker henne också, mössan sitter mer över huvudet än på. Min gostjej, hon är så mysig när hon vaknat! Jag har passat på att anteckna inför dopet i helgen medan Leia har sovit. Det är ju en del som ska planeras, fixas och hinnas med innan denna dag. Jag ser fram emot det!
 
 

Tjejen med dregglisen

Ett riktigt gott promenadväder och Kikki och Loke kom till oss för att gå en promenad. 7.3 km blev det, en perfekt runda. Leia har haft en bra dag och vi har lekt extra länge på lekmattan idag med glada miner. Man får passa på när hon inte kräks.. Hon har blivit helt tokig i att ha både fingrar, händer, snuttefilt och spyhandduk i munnen och hon dreglar massvis! Jag har börjat ge henne en bitring som hon använder flitigt och kan bli riktigt irriterad om hon inte får tag på den. Övning ger färdighet!
 
Kikki och våra små

Ängel

Alltså min lilla ängel, det finaste som jag vet! Det är verkligen fascinerande hur någon kan komma in i ens liv så snabbt och ändå betyda mer än hela världen.
 

Soliga dagar seglar förbi

Det är så härligt väder nu, över 20 grader och jag njuter verkligen till max! Vi har gått en mysig promenad med Kikki och lilla Loke bland Sveriges sköna ängar och skogar. En 7 kilometare blev det i solen, riktigt gott! Vi har hunnit med ärenden också, bland annat att byta Leias babysitter då den gått sönder på flera ställen. Det borde den inte göra efter bara några veckor kan man ju tycka? Väl hemma slängde vi på oss sommarkläder och jag passade på att klippa gräset medan Leia vilade i vagnen vilket hon gör fortfarande. Snart får det bli uppgång så hon kan somna senare!
 
 

Fina älskade du..

Mammas fina och glada tjej! Det känns som du kom till oss igår, samtidigt som att det känns som att du varit hos oss så länge jag kan minnas. Tänk att du ska finnas i våra liv så länge vi lever ♡
 

Mammig liten stjärna

När det är riktigt tråkigt väder ute, den sämsta detta år skulle jag säga, så är det tur att man har världens bästa sällskap hemma. Hon har dessutom blivit mammig det senaste och även om hon kan ligga en bra stund och sysselsätta sig själv, så är det bästa att ligga hos mamma och mysa. Mamma verkar också vara den som kan trösta allra bäst just nu, ofta räcker det att bara komma till mammas famn. Än så länge ligger det ändå på en nivå som är mysig och inte jobbig på något sätt. Hoppas det stannar där för bådas skull i alla fall ett tag till!
 
Idag har Leia på sig en klänning från sin faster som nu passar henne utmärkt! Hon ser så stor ut på denna bilden också, mammas fina!
 

Den kärleken man känner till sitt barn, den kärleken som sitt barn känner för dig ♡
 
 
Jag älskar dig fina unge! 

Lyckopirr

Ibland får jag en sådan där lyckokänsla i kroppen när jag ser min dotter. Hon har legat en stund i babysittern nu och sparkar för att få Pingu och hans vänner ovanför henne att gunga. Sen ler hon en massa, jollrar och ser sådär meganöjd ut ♡
 
Idag har vi inte haft mycket på agendan. Vi har varit ute på en 4 kilometare i relativt bra väder och småplockat i vanlig ordning. Vi väntar besök senare och Claes kommer hem sent från jobbet.
 

Du är livet ♡

När blev du så stor?
 

White noise

Det är overkligt hur snabbt de små faktiskt blir riktiga bebisar från att ha varit små nyfödda liv. Jag jämförde lite kort från en månad sedan, så liten hon var! Idag på BVC visade vågen 4446 och hon är 55.5 cm lång. Hon var riktigt övertrött när vi var där och var ledsen nästan mestadels av tiden. Maria sa att hon såg hur mycket hon var för mig, hon släppte mig inte med blicken även om det inte var jag som höll henne. Det värmer ju ett mammahjärta såklart ♡ Vi pratade också om ledsamhet och jag sa att Leia är såpass beroende av mig och vill ha närhet hela tiden att hon inte kan sova längre stunder på dagarna. Som jag kämpar med det.. Maria tipsade då om en film som skulle finnas på Youtube och heter White noise. Det är en videoinspelning på en dusch som rinner i avslappningssyfte och ska på något konstigt vänster sprida ett lugn till bebisar. Jag som hade en ledsen bebis när jag kom hem, provade. Hon lugnade sig snabbt och somnade! Dock tog mitt batteri slut och efter det var det rätt kört att försöka igen. Men det var häftigt! Vi pratade om att det kanske påminner om hur det låter inifrån magen? Jag ska definitivt prova fler gånger (och ha mer batteri på telefonen..).
 
 

Underbara älskade ♡

Nybadad tjej

Jag älskar de kvällarna då det är dags för att bada. Leia har inte varit lika glad över det skulle jag säga, men hon tycker om det mer och mer för varje gång. Idag tyckte hon det var gott mestadels av tiden! Mystiden efteråt är ju bara.. underbar! Mysig bebis på skötbordet, ny pyjamas, lite mat, nappis och sen gos innan det är läggdags. De där fina, nöjda ögonen som blir tröttare och tröttare för varje minut, bebiskroppen som kryper ihop och gosar in sig tätt intill sin mamma. Det är fina stunder som förälder! ♡
 
Nu ska vi föräldrar ha lite kvalitetstid tillsammans med jordgubbar, vindruvor och banan i chokladfondue. Som man uppskattar ensamtiden tillsammans nu, allt blir så mycket mer kärleksfullt.
 
 

3 weeks

Igår blev Lillan 3 veckor gammal. Det känns som igår hon kom till oss, samtidigt som det känns som att hon varit en del av oss i många år. Det är konstigt hur man kan njuta så av tiden man är i, men ändå längta efter tiden som kommer. Den första milstolpen för mig är när hon börjar le och kommunicera genom det, det ska bli så mysigt! Men jag vet också hur mycket jag kommer att sakna den här tiden av hennes liv när hon blir äldre, så det gäller verkligen att ta vara på den här tiden och njuta så mycket som det går!
 
 

Sovrutiner

På BB sa det till oss att de första nätterna efter förlossningen kan vara riktigt jobbiga eftersom barnet är van vid att ha nästan motsatta rutiner emot mig när hon låg i magen. Det var ingenting som vi märkte av i början, däremot har vi märkt annat som påverkar henne.
Från början låg Leia i sitt babynest mellan oss i sängen. Det tog oss tre nätter innan vi gav upp den idén. Det blev trångt och fruktansvärt varmt. Eftersom vi hjälps åt vid matning på nätterna vaknade alltid även den som skulle få sova. Det slutade med att Claes sov i gästrummet. Hur vår relation skulle se ut efter några månader på det viset vet jag inte och vi tänkte inte spekulera i det heller. Vi provade istället att ha henne sovande i babynestet i sitt rum, i sin egen säng. Det har fungerat betydligt bättre. Hon sover lika bra där inne, vi får sova tillsammans i vår egen säng och den andra stör sig inte lika mycket när den andra tar matningen.
Vi har också börjat att försöka hålla henne vaken på kvällarna, för att hon ska sova bättre under natten. Vaken, mat sen sova. Vi lägger henne heller aldrig i spjälsängen om hon inte ska sova, just för att hon ska koppla ihop sängen med sömn. På dagarna när hon sover är hon istället där vi är och får närhet av oss. Det tycker jag är en viktig del, både för att hon ska få trygghet av oss men också för att hon ska vänja sig vid alla vardagsljud som finns omkring henne. Tanken är att när hon blir äldre och sover middag, också ska kunna läggas ner i sängen och finna ro lättare.
Just nu lägger vi Leia runt 23-tiden på kvällarna. Hon vaknar runt 2-3 för att äta och sedan runt 5-7. Ibland vaknar hon en extra gång eller har svårt att somna om efter maten. Men oftast äter hon och sedan somnar om ganska omgående. Efter det brukar jag ta över henne till vår säng(utan babynestet) och hon sover/vilar jämte oss tills vi går upp runt 9-tiden. Som det ser ut nu så tar Claes den första matningen och jag tar de resterande på morgonen. När han börjar jobba så kommer vi lägga oss tidigare och tanken är då att han ska ta henne fram till 00 om det behövs, och jag tar resten. Jag måste i vilket fall upp och pumpa två gånger på nätterna och det tar ju nästan 30 minuter varje gång. Hittills fungerar detta jättebra för oss och även om jag vet om att det inte alltid kommer att vara guld och gröna skogar så hoppas jag att vi kommer att stå på oss för allas skull. Målet är såklart att vi alla ska känna att rutinerna fungerar och att vi ska behålla vårt välbefinnande. Rutiner är a och o!
 

Första BVC-besöket

Idag var det dags för det första BVC-besöket. Egentligen är ju hembesöket det första, men vi bokade in det nästa vecka och kom in idag istället för att titta till vikten. Man kan ju säga att Leia har blivit ganska matglad sedan vi introducerade flaskan för henne. Hon hade gått upp till 3614 g, alltså ökat med nästan 300 g sedan i fredags! Hon hade även växt en cm. Min duktiga tjej! Nu väger hon nästan lika mycket som när hon föddes (3625 g), så skönt för mammahjärtat! Det känns redan att hon inte är nyfödd längre liksom. Hon är slätare i huden, inte lika skrynklig längre och hon är vaken längre perioder. Att hon redan är en och en halv vecka förstår jag inte riktigt?
 

Amning eller inte?

När jag var gravid (och långt innan dess) har jag alltid velat amma. Det ser mysigt ut och det är behändigt att alltid ha med sig mat, dessutom i rätt temperatur. Men verkligheten ser annorlunda ut och det har varit en kamp för oss sen Leia föddes.
 
När vår prinsessa kom till oss vägde hon 3625 g. Hon låg och snuttade på mig på förlossningen och skrek mellan varven, men det gör de ju ofta. Första dygnet behöver barnet i princip ingen mjölk alls, de har sparat på sig i magen. Det är super för oss som nya föräldrar som får ett dygn efteråt till att försöka vila (även om man som mamma har jättemycket energi över och sover knappt någonting på flera dagar). Vi märkte tydligt de första dagarna att Leia var en lugn bebis, inte mycket skrik och vi fick väcka henne för att hon skulle ammas. Ofta låg hon och tog ett bra tag, men släppte och tog ett omtag. Om och om igen. Sen somnade hon. Vi var eniga om att vi ville stanna på BB-hotellet tills vi kände oss bekväma nog att komma hem.
 
När hon var en dag gammal hade hon gått ner till 3440 g. På nätterna fick jag prova att amma, hon somnade. Jag fick väcka henne till liv så hon började skrika så hon sedan kunde ta bröstet lättare. Hon fick fortfarande inte i sig vad hon skulle så medan hon somnat så fick jag sitta ensam vaken på nätterna och handpumpa på en tesked. Det kunde ta upp emot en halvtimme att få ut mjölk bara från ett bröst, sedan var det dags att väcka henne för att hälla i henne mjölken.
 
När hon var två dagar gammal vägde hon 3265 g. Normalt är att gå ner ca 2-3%, Leia hade gått ner 10%. Jag började känna mig ganska otålig, tyckte synd om henne som inte fick i sig vad hon behövde. Nu fick jag istället prova med amningsnapp vilket gick lite lättare och hon fick nu i sig lite mer mjölk i alla fall. Men hon hade inte orken till att suga en längre stund. Därför fick jag fortsätta handpumpa och fick sedan prova en pump. Jag fick nu ut mer mjölk och vi fick fortsätta hälla i henne mjölk och försöka amma - med eller utan amningsnapp. Jag talade om att hon bara spottade ut mjölken eller kräktes ut den, varpå personalen säger till mig att hon själv kan göra det för att hon var mer van. Det började med att hon spottade ut en del och slutade med att hon spydde upp resten.Jag ville så gärna åka hem dagen efter men det fick vi bara om hon gick upp i vikt.
 
När hon har tre dagar gammal vägde hon 3225 g. Jag blev ganska ledsen för att ingenting verkade fungera, men jag gav inte upp hoppet om att det skulle fungera under dagen och att vi fick komma hem. Jag fick testa att använda en sondslang, nerstucken i amningsnappen från ena hållet, kopplad till en kopp med redan pumpad bröstmjölk. Detta för att hon skulle förstå att ju mer hon sög desto mer mjölk kom det. Min vardag handlade alltså om att pumpa varannan timme, väcka Leia och försöka få i henne mat i en halvtimme. Tillsammans med rengöring av allt, hälla över i portiner i kylskåp osv handlade mitt liv inte om annat. Leia var trött, hon började bli frustrerad och jag började bli ledsen. Jag krävde att få prova med nappflaska. De var absolut inte positivt inställda till detta utan förklarade betydelsen av att amma. Jag vet om det. Jag är utbildad förskollärare och har läst om anknytning både en och tio gånger. Men nu handlade det inte om vad jag ville, utan min dotters behov.
 
Där och då blev jag besviken på personalen. För att allt handlade om att amma. Reagerar man inte när barnet går ner i vikt? Måste allt fortsätta handla om att amma då? Jag var röd om brösten, hade svullna bröstvårtor som jag inte ens kunde röra. Jag grät när hon skulle amma och när jag satte dit pumpen det gjorde så himla ont, jag ville inte ens att hon skulle röra mitt bröst! När jag fått tjatat till mig en flaska, tog det inte ens en halvminut för henne att få i sig 15 ml bröstmjölk. Något hon spottat ut eller kräkts ut förut för vi försökt i en halvtimme att hälla i henne. Helt plötsligt ville hon ha mer mat och att mata med flaskan gick så bra, ÄNDÅ var de skeptiska och ville att jag skulle amma. Trots att hon somnade av utmattning, trots att jag fick väcka henne och få henne att gråta. Det kändes inte bra i mammahjärtat.. Vi fick permission för att åka hem eftersom det nu verkade som att hon fick i sig mat. Väl hemma gick det bra, hon åt inte lika mycket som hon skulle för sin ålder, men det berodde såklart på att hennes magsäck inte hunnit bli större och vi fick veta att hon skulle ligga efter ett bra tag.
 
Fem dagar gammal åkte vi in till BB för viktkontroll. Hon vägde nu 3320 g och hade alltså gått upp i vikt. Vilken seger det kändes att våra instinkter som föräldrar stämde så väl. Nu pumpar jag var tredje/fjärde timme och hon äter precis lika mycket som hon ska för sin ålder, om inte mer. Jag har provat att stödamma men nu när hon har mer energi märks det tydligt hur irriterad hon blir. Jag har en hel del mjölk, jag har sparat både i kylen och frysen så det är inte det som är problemet. Skulle tro att hon är lik sin mamma från när hon var liten. De fick sitta och mata mig med två skedar för att jag ville ha maten så snabbt..
 
 
Hur ställer ni er till amningen, hur långt är/var ni villiga att gå för att det ska/skulle fungera?
 

Bebislycka

Den riktiga bebisbubblan tycker jag kommer ordentligt först när man har kommit hem från BB-hotellet. Vi var ju där en dag extra, mer om det i ett senare inlägg.. Vi hade det jättebra där, om än lite många olika metoder med det ena och andra, men alla i personalen var trevliga och välvilliga. Men bara att få komma hem, ha tillgång till allt och ha ett helt hus att röra sig på, helt underbart! Dessutom är det en sådan speciell känsla att komma hem till att spyhinken står på toaletten, sängen står obäddad med persiennerna nere och vetekudden slängd på nattduksbordet. Sist jag var i mitt hem kunde jag knappt gå, allt gjorde ont och det enda man tänkte på var att klara sig igenom nästa värk. Vi lämnade huset som ett par och kom tillbaka som en familj. Så glada, lyckliga och trötta. Det är så magiskt att bli föräldrar! Att den fina prinsessan som vi fått med oss hem ska stanna hos oss för alltid. Hon ska växa upp i vårt hem, vara ute och springa barfota på gräsmattan och leka sig igenom sin barndom - med oss som vägledare. Vår lilla tjej som sprider ett sådant lugn till de i hennes omgivning. Att ha henne liggande på sitt bröst får en att slappna av - på riktigt. Man sänker axlarna och känner hur man bara sjunker ner i soffan, snusar på hennes bebishuvud och lyssnar på hennes andetag. Det är kärlek i en helt ny form. Dessutom har vi som föräldrar ytterligare en anledning att älska varandra, på ett helt nytt sätt. Det finns inte ord som förklarar den lycka man känner för sitt barn, även om man bara levt tillsammans en så liten tid av sitt liv ♡
 
 

Förlossningsberättelse Leia ♡

Lördagen den 4 april 2015 gick jag upp relativt tidigt på morgonen för att fixa iordning frukost. Jag började känna efter ett tag att jag hade molande värk i magen. Eftersom det bara kom ibland så bestämde jag mig för att klocka värkarna med hjälp från en app som jag laddat ner tidigare. Det visade sig att jag hade regelbundna värkar på ca 50 sek med 5-9 min mellan. Så fortsatte det hela dagen. Vi var bortbjudna från det ena till det andra stället och värkarna fortsatte och blev lite starkare under tiden dagen gick. Vi åkte hem från stan vid 23-tiden på kvällen och eftersom vi har 3 mil till sjukhuset så passade jag på att ringa förlossningen och rådfråga om jag skulle komma dit för en kontroll eller åka hem. Det slutade med att vi åkte hem och lade oss - jag med en vetekudde över magen.
 
Söndagen den 5 april klockan 01.16 vaknade jag av ordentlig värk i magen. Jag hade lyckats sova en timme sedan vi kom hem. Klockade värkarna och jag hade fortfarande värkar med runt 5 minuter mellan varje och de höll nu i sig över minuten. Runt kl 03.00 väckte jag Claes och sa att han vi måste åka in. Fram tills dess hade jag haft ordentliga diarréer och jag hade betydligt tätare mellan värkarna när jag rörde på mig. I bilen in till förlossningen fick jag ordentligt ont och jag hade värkar lika ofta och länge som jag inte hade det. Klockan 04.10 var vi framme på förlossningen. Jag fick lägga mig för att mäta värkar och lyssna på bebis hjärtljud i 30 minuter. Jag var öppen 5 cm.
 
Klockan 05.00 spolade vi upp ett bad och jag provade lustgasen för första gången. Jag upplevde det som en svårighet att gå från en andningsteknik "in genom näsan och ut genom munnen" till att endast andas med munnen. Det gjorde att jag tappade fokusen på att andas och skrek ibland istället rakt ut under värkarna. Jag tycker inte lustgasen hjälpte någonting vidare under själva värkarna, däremot hjälpte det mig att slappna av mellan värkarna. Vid 6.00 tyckte jag att det blev för outhärdligt och jag ville ha EDA. Jag gick upp från badet och nu var jag öppen 9 cm, alltså var det alldeles för sent för att sätta EDA och att den skulle hinna värka. Jag fick klara mig utan helt enkelt för nu gick det snabbt. Det togs hål på min hinna, vattnet gick och klockan 6.20 började jag känna krystvärkar. Jag sa till Claes flera gånger att "nu måste jag krysta, jag måste krysta nuuuu! Hon kommer nu!". Vi tryckte på knappen och visst var det dags. Det tog inte många krystvärkar förrän hon var ute. 06.47 kom hon, våran lilla prinsessa! Hon lades vid min bröst och snuttade en bra stund. Jag som trodde att jag skulle lipa ihjäl mig efter hon kommit, var istället väldigt lugn på den fronten. Claes grät medan jag fokuserade på att bara låta alla känslor sjunka in och krama och pussa på min dotter som låg i min famn. Efteråt fick jag höra att hennes hjärtljud gått ner mellan krystvärkarna och att det var 4 personal, bland annat en läkare, på plats. Hon hade fått navelsträngen ett varv runt halsen, därav att en personal låg över min mage och tryckte medan jag krystade. Det tog 3 timmar och 37 minuter från att jag kom in på förlossningen tills vi fick träffa vår prinsessa. Det gick snabbt och barnmorskorna sa att det gick ordentligt snabbt för att vara första barnet.
 
Jag fick en liten bristning och fick sy sammanlagt 3 stygn (både på in- och utsida), vilket jag tyckte gjorde riktigt ont (och gör fortfarande...). När jag sedan skulle gå på toaletten för första gången så kom jag knappt fram till toaletten förrän blodet bara rann ur mig. Jag förstod inte att någonting var konstigt förrän det kom ordentliga klumpar ur mig och jag höll på att svimma. Inrusande kom 4 personal bland annat narkosläkare. Ner på marken med mig och de tryckte massvis på magen för att få ut allt. Uppskattningsvis förlorade jag vid detta tillfället ca en halv liter blod. Efter tryck på magen både vid krystningsvärkarna, när moderkakan skulle ut och vid detta tillfälle, så var jag lagom öm i magen.
Runt 11.00 fick vi ett rum på BB-hotellet där vi fick dubbelsäng med handkontroller, 40" tv och annat för att på en så bra första tid som möjligt tillsammans som en ny liten familj med världens mest perfekta lilla flicka ♡