På BB sa det till oss att de första nätterna efter förlossningen kan vara riktigt jobbiga eftersom barnet är van vid att ha nästan motsatta rutiner emot mig när hon låg i magen. Det var ingenting som vi märkte av i början, däremot har vi märkt annat som påverkar henne.

Från början låg Leia i sitt babynest mellan oss i sängen. Det tog oss tre nätter innan vi gav upp den idén. Det blev trångt och fruktansvärt varmt. Eftersom vi hjälps åt vid matning på nätterna vaknade alltid även den som skulle få sova. Det slutade med att Claes sov i gästrummet. Hur vår relation skulle se ut efter några månader på det viset vet jag inte och vi tänkte inte spekulera i det heller. Vi provade istället att ha henne sovande i babynestet i sitt rum, i sin egen säng. Det har fungerat betydligt bättre. Hon sover lika bra där inne, vi får sova tillsammans i vår egen säng och den andra stör sig inte lika mycket när den andra tar matningen.

Vi har också börjat att försöka hålla henne vaken på kvällarna, för att hon ska sova bättre under natten. Vaken, mat sen sova. Vi lägger henne heller aldrig i spjälsängen om hon inte ska sova, just för att hon ska koppla ihop sängen med sömn. På dagarna när hon sover är hon istället där vi är och får närhet av oss. Det tycker jag är en viktig del, både för att hon ska få trygghet av oss men också för att hon ska vänja sig vid alla vardagsljud som finns omkring henne. Tanken är att när hon blir äldre och sover middag, också ska kunna läggas ner i sängen och finna ro lättare.

Just nu lägger vi Leia runt 23-tiden på kvällarna. Hon vaknar runt 2-3 för att äta och sedan runt 5-7. Ibland vaknar hon en extra gång eller har svårt att somna om efter maten. Men oftast äter hon och sedan somnar om ganska omgående. Efter det brukar jag ta över henne till vår säng(utan babynestet) och hon sover/vilar jämte oss tills vi går upp runt 9-tiden. Som det ser ut nu så tar Claes den första matningen och jag tar de resterande på morgonen. När han börjar jobba så kommer vi lägga oss tidigare och tanken är då att han ska ta henne fram till 00 om det behövs, och jag tar resten. Jag måste i vilket fall upp och pumpa två gånger på nätterna och det tar ju nästan 30 minuter varje gång. Hittills fungerar detta jättebra för oss och även om jag vet om att det inte alltid kommer att vara guld och gröna skogar så hoppas jag att vi kommer att stå på oss för allas skull. Målet är såklart att vi alla ska känna att rutinerna fungerar och att vi ska behålla vårt välbefinnande. Rutiner är a och o!