När min sista praktik på sex veckor på lärarlinjen infaller sig, känner jag tydligt vilken tid jag är van att gå upp. Lyckades sova två timmar mer än vanligt men någonstans finns det en oro i kroppen över att jag sovit alltför länge. Ändå lade jag mig betydligt senare igår än på vardagar, var hos mamma och pappa och myste ända inpå natten.

 

Nu sitter jag i köket och kokar ägg och ser samtidigt snön dala ner från himeln från köksfönstret. Januari börjar året, februari kommer näst. Stopp. Snart kommer mars som har knopp i håret, jag längtar som bara den! Tänk när barnen på förskolan bara kan trycka i deras små fötter i ett par sandaler och springa ut i värmen. Äta samtliga mål utomhus med fågelkvitter och solen som sällskap. Lek och stoj, uteaktiviteter och utflykter. Små glada barn, inget gnäll eller tjat om varma kläder eller kyla. Vi slipper vara "frusna fröknar" som bara skaaa vara ute i kylan för att klara av att vara inomhus resten av dagen med 25 små stolliga tokar.

 

Nej, funderar på om jag ska bara liten kaka medan min andra hälft sover vidare..