Amning eller inte?
Vad jobbigt för er, kan tänka mig stressen när ungen inte får i sig. Jag har tyckt det varit hemskt ont att börja amma och tyckt att amningsnappen hjälpt till då. Tack o lov har det funkat fint efter första tio dagarna vid båda amningarna både för mina bröst och bäbbarna, men innan dess AJ!!!
Men jag håller med dig ang. hysterin. När jag var inne första gången på BB var det många olika bud på hur jag skulle få igång amningen och amningsnapp var OOH nej inge bra trots att jag grät av smärta när bebin tog bröstet. Vi gjorde som ni och körde på instinkt när vi kom hem = amningsnapp och har fått igång amningen med hjälp av nappen båda gångerna. Om det nu finns hjälpmedel, varför inte använda dom vid behov, tycker jag. Viktigaste är ju i slutänden att ungen får sina basala behov tillgodosedda.
Grattis oxo såklart till nytillskottet!
Charlie gick ju ner till 10% och vi hade blivit inlagda igen om det inte vore så att jag visade svart på vitt i bröstpumpen att jag faktiskt hade mat. Jag började dock pumpa ganska omgående ändå då jag ville att min man skulle ta några matningar samt att jag inte alls tyckte det var någon mysig upplevelse att amma. Nu ammar jag bara på morgonen, resten får han ersättning. Så det har varit lite upp och ner här men det känns ändå bra nu och Charlie blir mätt! Jag blir för övrigt galen på den här j*vla amningshysterin.
Förstår frustationen, att amma tycks vara så underbart och enkelt och det är det när det funkar! Jag hade 1 månads plåga innan min amning kom igång, blodiga bröst som värkte och mjölk som inte kom ut. Så det här med att amma är inte lätt, de ska ha rätt grepp o allt. Tyckte heller inte personalen var så bra på just amning på bb hotellet. Så jag kan känna igen mig i mycket det du skriver. Jag hade ställt in mig på att jag fanimej skulle amma trots att det vissa stunder inte gick alls. Å till slut lossnade de med amningen och funkade jättebra men ja tycker man ska lyssna på sin egna instinkt å att amma funkar inte för alla så är det ju bara. Då är det bättre att hitta andra lösningar.
Jag hade jätteproblem med amningen. Eftersom jag gick två veckor över tiden hade inte Joel de reserverna kvar som de annars föds med så han fick törstfeber ganska snabbt och var tvungen att ge ersättning i kopp för att han skulle få i sig tillräckligt för att sedan orka amma. Vi stannade länge på BB och hade en väldig kamp med amningen (mycket försvårades av att man ständigt fick nya "tips" av varenda barnmorska man pratade med). Väl hemma fungerade amningen bättre men jag kände ändå på mig att han inte fick i sig tillräckligt. När BVC var på hembesök en vecka efter att vi kommit hem fick jag veta att han gått ner ett halvt kilo (!) under veckan vi varit hemma. Jag fick börja pumpa men fick inte ut mycket alls (jag som trodde att det fanns jättemycket mjölk så som det runnit innan). Fick ge ersättning på flaska och när han väl hade fått flaskan gick det inte att få honom att ta bröstet (då behövde han ju jobba för maten). BVC tyckte att jag skulle fortsätta pumpa och ge både bröstmjölk och ersättning men jag kände mig bara ledsen och stressad över det. Det var jobbigt att besluta att sluta amma efter redan två veckor men jag visste att det var det rätta för oss och jag ångrar inte att jag slutade. Jag tycker absolut att man ska försöka amma men man ska inte behöva vända ut och in på sig själv för att få det att fungera. Huvudsaken är att måltiderna blir lugna och trevliga stunder för dig och ditt barn. Fysisk kontakt har man ju ändå och man anknyter inte mindre till sitt barn bara för att hen får mat via flaska. :)
Jag tycker utifrån det du skriver att personalen pressade dig för mycket. Det borde vara upp till er föräldrar om du ska amma eller inte. Så länge amningen fungerar är det toppen men när det inte gör det så tycker jag inte att personalen ska pressa.
Åh vad jobbigt när dom är så envisa om att man borde amma trots att det uppenbarligen inte fungerar. Jag har aldrig haft en speciell längtan efter att amma, men jag kommer givetvis att göra det om det fungerar. Om det inte fungerar så är det ingen big deal, man lär ju göra det som är bäst för bebisen :)
Att det är likadant hos dig också :( Amningen är mitt stora stressmoment inför hela bebisankomsten eftersom jag redan nu (alltså innan det ens finns en bebis att amma) känner mig otroligt pressad och tvingad till det. Jag har inte skrivit ner några speciella önskemål till sjukhuset annat än att jag inte vill bli tvingad att amma om det inte fungerar. Känner att jag själv är öppen för alla möjliga alternativ och kombinationer som kan fungera, men att sjukvården inte är det. Jättetråkigt :( Jag tycker absolut att du ska lyssna på din kropp och lilla tjejen och göra vad just ni mår bäst av! Kram till er :)
Det är så tråkigt när det inte blir som vill riktigt :(
Jag har två Calma-flaskor som ja tänkte försöka med om inte amningen fungerar helt, för att inte "förstöra" bebisens sugteknik med en "vanlig" nappflaska så att man kan gå "tillbaka" till amning lättare! Går det så går det, gör det inte de så hoppas jag att jag orkar pumpa så länge som bara möjligt! Vill inte behöva ersättning men allt blir ju inte alltid som man vill!
Av olika anledningar var jag inte alls positiv till amning utan kunde tänka mig att pumpa och ge på flaska. Nu var vår bebis väldigt stor (5,3 kg) när han föddes så de behövde ge ersättning till honom direkt då stora (och väldigt små) bebisar riskerar blodsockerfall.
De visste om min inställning till amning men bad mig att prova en gång jag tyckte att det var psykiskt jobbigt den gång vi provade och de lyssnade på mig!
I två månader varvade vi pumpad bröstmjölk och ersättning innan vi gick helt över till ersättning!
