De senaste nätterna har verkligen varit en pina. Det var en tid efter förlossningen då man hade all energi som man kunde få, det var knappt jobbigt att gå upp varannan timme för att mata, pumpa och allt det där. Någonstans på vägen tar den här energin slut och man blir van vid att få sova igenom hela nätter och dessutom få en liten sovmorgon efter morgonmatningen. Det första tecknet på att Leia blir sjuk är att hon vaknar om nätterna. Flera gånger. Under tiden förkylning och hosta håller i sig har jag ibland varit uppe minst en gång i timman. Och inte räcker det att ge nappen heller utan ibland är det den extra närheten som behövs och då är det bara upp och gå en stund och sen är det bra igen. Hon har tack och lov fått gåvan att kunna somna om snabbt - precis som sin mamma. Men jag skulle ljuga om jag säger att det inte tär på kroppen att aldrig få komma ner i ordentlig djupsömn. Speciellt när man själv bir illamående och får huvudvärk och dagarna inte är lika glada och roliga som de brukar vara med en sjuk liten tjej.

 

Inatt var vi faktiskt fått sova hela natten - förutom att ge nappen en gång. Nattsömnen gör verkligen sitt och hon kommer på rätt bana igen, vilket direkt visade sig då hon har varit på bra humör hela dagen och dessutom sovit middag i 2½ timma. Det har inte hänt på flera månader! Så jag tror det behövdes tas igen lite. Hon är fortfarande förkyld och har hosta på nätterna och mamman har svullen hals, men inte mer än så. Håller alla tummarna att det vänder nu!