Ikväll har jag suttit och fyllt i Leias "När jag var liten" bok. Man förvånas över hur snabbt man glömmer av. Man är så upptagen i nuet att man helt enkelt glömmer av datum, vikter och annat "viktigt". Man går och längtar efter det där första leendet, första jollret och allt annat som händer i hennes utveckling dag för dag. Idag t.ex. upptäckte hon sina händer för första gången. Många stunder idag har hon legat och skelat för att titta och snutta på sina fingrar - precis som jag gjorde massvis när jag var liten. Dag för dag får hon en större personlighet som är så rolig att följa. Varje morgon när jag helst vill att hon somnar om hos mig när jag har flyttat över henne till vår säng, försöker jag göra allt för att få henne att somna om en stund till. Jag försöker ge henne nappen, lägga snutten över halva ansiktet (som hon älskar när hon ska sova) och lägger mig tätt intill. Hon ligger och tittar på mig och så fort jag försöker att ge henne nappen spottar hon ut den och ler, tittar jag tillbaka på henne så ler hon retsamt och ser ut att tänka "jag ska aldrig somna om, bara för att retas med dig mamma".

 

I hennes bok finns massa små söta tillbehör, t.ex. små horoskoplappar. Lillan är ju vädur, och när vi läser om vädurens egenskaper ler vi litegrann och undrar om vår tjej blir en typisk sådan. Redan i magen var hon vild och när man petade på magen sparkade hon tillbaka direkt - en tjej med attityd. Det har vi skojat om sedan dess, utan att läsa något horoskop. Man får ju lätt till skratt när man läser om vädurens typiska egenskaper som att de är sociala, öppna, varma och entusiastiska samtidigt som humöret snabbt kan vända till motsatsen. Att de är omtyckta, generösa, får andra att må bra och är festens mittpunkt men humöret vänder snabbt om denne inte får ta den plats som denne vill vilket kan leda till egoism och ilska. En typisk ledare som har många bollar i luften och som ständigt vill ha nya utmaningar - en ungdom som senare kommer lämna sin mamma för ett liv på andra sidan jorden. haha.