När man har kommit hem som en ny liten familj svävar man i lycka de första dagarna. Jag gick och längtade efter när Leia skulle få ta sitt första bad. Få bort det sista fosterfettet och få en känsla av en ren och gosig bebis. Det har alltid sett så mysigt ut och bebisarna ligger bara där och njuter. Så var det inte i vårt fall. De första 4-5 badtillfällena skrek hon, var stel som en pinne och ville inget annat än komma upp till en trygg famn igen. Istället såg man ju inte alls fram emot att hon skulle bada, just för att hon avskydde det. Men ju fler gånger hon fick tillfället, desto mer tyckte hon om det. Nu tycker hon det är riktigt skönt! Hon vill knappt ligga ner om dagarna, i så fall på plant underlag, inget halvläge här inte. Hon vill sitta upp och nyfiket kika runt omkring sig, därför har jag aningar om att vi själva får bada med henne snart i badkaret för att hon ska få sitta upp med stöd i höften.

 

På sin dopdag var det megavarmt och så fort vi kom hem blåste vi upp Leias nya minipool och fyllde med svalt vatten. Lilla badankan så skönt hon tyckte det var, plaskade med armarna, log och gjorde glädjetjut.