Vecka 34 (33+2)

Denna vecka har jag knappt kunnat tänka på graviditen alls, en piece of a cake jämfört med den här fruktansvärda influensan som vi båda har dragits med nu sedan i slutet av förra veckan och i helgen. Den har fortsatt hålla i sig nu i början på veckan så för min del blir det att vara hemma till i mitten på veckan i alla fall. Det är tråkigt när jag bara har 4 veckor kvar på jobbet nu innan det är dags att gå hem, men samtidigt skönt att detta inte kom senare. Jag hade inte velat ha influensa i förlossningsrummet kan jag ju tala om.
 
Under förra veckans föräldragrupp pratade vi om parrelationen. En väldigt bra tid som verkligen var nyttig. Vi fick olika uppgifter och vi fick gå iväg en stund som par och göra vissa uppgifter. Det blev väldigt känsligt är ett tag och som den känsliga gravidis jag är kom jag tillbaka rödögd och hade gråtit en skvätt såklart. Glädjetårar kan jag tillägga!
Hos mitt senaste besök hos BM hade jag lite för lågt järnvärde, jag som låg superbra i början och har bara sänkts lite med tiden. Han ville att jag skulle börja ta järntabletter, men jag vet i sjutton alltså. Det är ju väldigt vanligt med förstoppning som biverkning och det vill jag gärna inte bli mer än vad jag redan är. Min tanke var efter besöket att satsa på att äta mer järnrik kost istället, men naturligtvis blev jag ju sjuk och har levt på smörgåsar i princip. Men tanken är att sätta igång så fort jag känner mig tillräckligt bra för att laga mat igen!
 
Bebis har börjat röra på sig ganska vilt det senaste. Nog för att det har varit så redan sedan vecka 20, men nu rör sig verkligen hela magen åt olika håll. Det är fascinerande för oss båda att bara sitta leende och granska magen när den rör på sig som vågor. Nu börjar det kännas sådär verkligt, att vi faktiskt om runt 7 veckor kommer att ha vår bebis hos oss. Vi har nog allt inhandlat och färdigt, det är lite praktiskt kvar som tvättande och val av tapeter som ska upp i barnrummet.
 

"Vikten är nu uppe i ungefär 2,3 kilo och längden i 46 centimeter. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och klarar sig utan kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring. Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. Barnet vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden!"



Kommentarer
Lina WeMi

Så härligt! Tur du är större än din pappa annars så tanke på du är i vecka 34 ;) Och så fin du är :) järntabletterna skrämde mig ett tag, började äta de med efter många om och men, försökte bara med järnrik kost dock funkade de inte även om jag typ åt mängder med blodpudding och spenat men icke så kör på båda (;

Så ni tyckte föräldragruppen va bra? Jag ha varit lite skeptisk men ändå tänkte att man rekommenderad att gå så de vi , du kanske kan berätta mer vad man gör där?
Kramar :)

Svar: Åh tack snälla du!Jag har alltid varit dålig på att äta järnrik kost, men hade ändå 140 förut och har nu sänkts till 112. Så jag hoppas på att det höjs om jag blir bättre på det. För att inte glömma C-vitamin då som behövs för att ta upp järnet! Men jag älskar allt med c-vitamin, speciellt brustabletterna ;)

Ja den var verkligen superbra! Det beror nog mycket på vem man har som leder det och hur de lägger upp det också skulle jag tro. Men vi var lite skeptiska först, eller i alla fall jag.. Men jag har inte ångrat mig en sekund! Vi har pratat om när det är dags att åka in till förlossningen, vad man behöver ha med sig, förlossningens olika skeden och faser, alla olika naturliga och medicinska smärtlindringar både som man kan göra hemma och sen när det är dags för förlossning. Sen har vi pratat om allt som händer innan och efter, vilka undersökningar som görs på mig och bebis, vart vi hamnar osv. Sedan har vi pratat en del om parrelationen både nu och efter när vi blir föräldrar, hur man tar hand om sin relation. Det är en hel del annat också och man får verkligen prata av sig och fråga frågor som man kanske hellre vill veta där än att fråga vem som helst på internet liksom. Dessutom bor ju alla hyfsat nära varandra, vi har nog som mest 2 veckor i mellan när vi är beräknade och är alla förstföderskor. Rekommenderar det starkt! :) Kram!
Ida Nilsson

2015-02-23 @ 17:13:49
URL: http://wemi.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback