Den riktiga bebisbubblan tycker jag kommer ordentligt först när man har kommit hem från BB-hotellet. Vi var ju där en dag extra, mer om det i ett senare inlägg.. Vi hade det jättebra där, om än lite många olika metoder med det ena och andra, men alla i personalen var trevliga och välvilliga. Men bara att få komma hem, ha tillgång till allt och ha ett helt hus att röra sig på, helt underbart! Dessutom är det en sådan speciell känsla att komma hem till att spyhinken står på toaletten, sängen står obäddad med persiennerna nere och vetekudden slängd på nattduksbordet. Sist jag var i mitt hem kunde jag knappt gå, allt gjorde ont och det enda man tänkte på var att klara sig igenom nästa värk. Vi lämnade huset som ett par och kom tillbaka som en familj. Så glada, lyckliga och trötta. Det är så magiskt att bli föräldrar! Att den fina prinsessan som vi fått med oss hem ska stanna hos oss för alltid. Hon ska växa upp i vårt hem, vara ute och springa barfota på gräsmattan och leka sig igenom sin barndom - med oss som vägledare. Vår lilla tjej som sprider ett sådant lugn till de i hennes omgivning. Att ha henne liggande på sitt bröst får en att slappna av - på riktigt. Man sänker axlarna och känner hur man bara sjunker ner i soffan, snusar på hennes bebishuvud och lyssnar på hennes andetag. Det är kärlek i en helt ny form. Dessutom har vi som föräldrar ytterligare en anledning att älska varandra, på ett helt nytt sätt. Det finns inte ord som förklarar den lycka man känner för sitt barn, även om man bara levt tillsammans en så liten tid av sitt liv ♡