En stund till att tänka och rannsaka sig själv

Den senaste tiden har jag provat mig fram på många sätt och vis, men jag har faktiskt fått inse något tråkigt - Leia vill inte längre ha hemmalagad mat. Jag har försökt på så många vis och det hela slutar med att hon efter några skedar bara stänger igen munnen och vägrar. Burkmat äter hon däremot, gärna en hel burk till lunch/middag.

 

Jag har faktiskt varit lite upprörd, blivit frustrerad och undrat vad som är felet. Jag har tyckt om att laga mat till henne, veta exakt vad hon får i sig och kunnat experimentera med maten precis som jag gör till oss vuxna. Jag tror starkt på att ett barn lär sig att tycka om fler olika ingredienser och maträtter om de får testa. Samtidigt som jag haft min syn på saken, har hon blivit mindre intresserad av ersättning och äter det bara morgon och kväll. Helt plötsligt blir det viktigt att hon får i sig vitaminer, mineraler och näring från den vanliga maten hon äter. Jag har lagt ner min själ i att hon ska vilja ha det jag lagat till henne, men igår kände jag mig så egoistisk. Varför kan jag inte bara ge henne det hon tycker om istället för att göra som jag själv känner för? Jag skulle tro att de flesta barn i Sverige faktiskt växer upp på burkmat och de lever fortfarande.

 

För mig är det viktigt att få positiva matsituationer där hon aldrig någonsin känner press att hon måste äta. Jag vill vara en positiv förebild för mitt barn och låta henne smaka på det som hon är intresserad av. Jag vill ha matsituationer i lugn och ro både för oss vuxna och för henne, för oss alla. Jag tror att vi föräldrar påverkar våra barns aptit både positivt och negativt genom vårt förhållningssätt då vi är deras förebilder. För mig ska en matstund ska vara en positiv upplevelse där barnen får tillåtelse att smaka likaväl som de får tillåtelse till att avstå det som de inte tycker om. Jag kommer därför att ge det som Leia vill äta för att hon ska få i sig det hon behöver, samtidigt som jag kommer att erbjuda henne det mesta av våra tillbehör både som smakportioner och plockmat. Men om basen får vara burkmat - så kommer det få vara så. Och jag känner mig istället glad och positiv att jag har rannsakat mig själv och tänkt ett steg längre, för hennes skull. Min lilla prinsessa!

 

Tråkigt när det inte blir som man har hoppats och tänkt :( Men jag tror också att det än så länge är bra att ge dem det de tycker om. Visst är det viktigt att smaka på olika saker, men det kan nog också komma med tiden.

Jag själv hade väldigt svårt att smaka på nya saker när jag var liten, men jag har också förstått att matsituationerna var ganska stressande med mycket fokus på att jag skulle äta upp all mat. Jag har än idag svårt att äta snabbt och lämnar ofta kvar om det är mastig mat - men så var jag nog också lite försökskanin som första barn till mina föräldrar ;)

Så jag tror också att grunden är en måltid i lugn och ro så att det blir just en positiv upplevelse som du säger. Nya smakupplevelser kommer nog :)
Kram!

Hört flera barn som inte gillar hemmalagat, så det är inte ovanligt. Linnéa schöjs av våra potatisar, men äter gärna om det är på burk (potatis o majs).

Tycker det var ett väldigt bra och klokt skrivet inlägg :)

Hej jag hade likadant med min dotter, min mat dög inte 😟 Men efter många om och men kom jag fram till vad det var.. Burkmaten var mer ( mjuk, såsig, och väldigt söndermixad i kött, fisk osv) så jag kokade hennes mat till slut extra mycke som ris el pasta och mixade köttet i mycket sås och det köpte hon 😀 Bara ett tips. Vet hur frustrerande det kan kännas! Lycka till 😊

Startsida