Mattider?

Som ni vet har vi haft ganska tuffa nätter här hemma. Inte med en allmänt ledsen tjej utan med en hungrig tjej som vill äta varannan timme. Vi pratade lite om detta på BVC och hur jag kan försöka "styra" hennes mattider litegrann. Så till den här frågan.. Är det okej att sätta tider när det är dags att äta eller ska barnet få äta när det är hungrigt?

 

Jag kan själv känna att jag dras åt två olika håll här och jag har försökt med båda alternativen, men kanske inte fullt ut. Om vi själva är hungriga så äter vi. Tänk om någon hade ställt en klocka för oss, att endast på dessa tider får vi äta, inte annars. Vi vet ju alla om att det leder till huvudvärk, att vi blir griniga och på dåligt humör. Men om vi däremot sköter våra mattider ordentligt och äter till exempel var tredje timma, så hinner vi ju knappt bli hungriga. Jag själv mår bäst av att äta regelbundet och har sedan jag var liten blivit lite smått hysterisk om jag inte får mat NU. De fick mata mig med dubbla skedar som liten för att jag hann bli frustrerad mellan skedarna annars. I tonåren fick jag ordentliga utbrott om jag inte fick mat på direkten när jag blev hungrig. Men sen finns ju också dessa barn som behöver väckas för att de måste äta, ska man bara låta de äta när de är hungriga också då?

 

Jag hade helst velat att Leia äter mer, med längre uppehåll. Även på dagarna kan hon äta varannan timme (ibland ännu mer) och gud nåde den som inte ger henne mat då. Ibland kan hon gå att distrahera  en stund, men oftast har hon innan dess varit väldigt ledsen och blir det efter hand också. Jag vill ha en glad tjej, vilket hon är om hon får mat. Men det går ju också ut över hennes (och vår) sömn. Jag ger mer ersättning än bröstmjölk, vilket ska ge en större mättnadskänsla men det är väl ingenting som vi märkt av direkt. Jag väcker henne inte varken på dagar eller nätter utan försöker istället att ge henne ett större mål då hon vaknar. Det gäller också att ta det lite varsamt då hon kräks minst en gång efter varje mål i alla fall, dock endast på dagarna. Såklart vill jag egentligen ge henne mat när hon visar att hon behöver det, jag vill ju inte att hon ska behöva vara hungrig och ledsen. Samtidigt vill jag att hon ska få ordentliga rutiner både på dag- och nattid, vilket är väldigt viktigt för mig (och henne). Både för att hon ska vara nöjd på dagarna även utan mat så ofta och för att hon ska få den sömn hon behöver på nätterna.

 

 

När vi började med ersättning till Joel spydde han väldigt mycket. Lika så när vi ökade dosen. Det som funkat är att pausa en eller två gånger under måltiden för att det ska hinna sjunka lite. Ni kanske har fått det tipset redan men annars kan det vara värt att prova.

När min dotter var sex månader ville jag sluta amma henne (men hon tog inte flaska!) och rubbade hennes nattrutiner, vilket ledde till att hon började vakna varannan timme. Hon åt för lite både på dagarna och nätterna eftersom hon smååt hela tiden, och var helt slut. Jag med. Bvc sa att jag absolut inte fick sluta nattmata då hon inte gick upp som hon skulle, men jag bröt ihop och sambon hjälpte mig. I tre nätter lät vi bli att mata henne trots att hon skrek både av hunger och ovana. Vi tog bara upp och tröstade. Natt fyra och alla nätter sedan dess (hon är nu tre år) har hon sovit 12 timmar i egen säng utan uppvaknande. Bästa beslutet någonsin! Dessutom blev hon vrålhungrig på dagarna, och gick upp spikrakt i vikt. Hon började testa smakportioner, något hon innan vägrat, och hon lärde sig tycka om välling- i flaska! Folk har kallat mig elaka saker för att jag lät mitt barn vara hungrig, men det var helt klart bästa beslutet både för mig och henne.
Jag vet att din dotter är mycket yngre, men underskatta inte sömnen. Nya undersökning har visat att det är det som är viktigast för för tidigt födda barn- och inte mat eller närhet! Så då får man ett humm om exakt HUR viktigt det är.
Lycka till! :)

Skönt att det funkar bättre! Håller med om att din dotter är för liten för att köra samma metod som vi gjorde.

Startsida