Vid kvällskvisten efter en lite för lång sovstund fick jag lust att ställa mig och baka. Jag brukar inte vara på speciellt bra humör när jag vaknar, men även om min sambo väckte mig för att han skulle dammsuga så var jag inte på dåligt humör alls. Fram till jag skulle baka och allt gick åt helvete rent ut sagt. Allt gick emot mig. Jag tappade saker, smeten fastnade på bakplåtspappret jag först använde, mandlarna jag tänkt använda tog slut och det var smet överallt. När min sambo sen säger lugnt mitt i stormen att "du kanske inte ska baka saker som är för svårt nu då", så brast det. "Svårt?! Det finns ju inget enklare att baka än det här!!". Jag grät och skrattade om vartannat. Gaah, dessa gravidhormoner säger jag! Jag trodde kakan skulle komma ut halvfärdig och jag hade redan förberett mig på att ändå lägga ut den totalt förstörda, smetiga kakan här och i alla fall bjuda på ett bra recept. Men skam den som ger sig och kakan blev supergod och helt perfekt med vaniljsås till!