Jag fick en riktig flashback igår när jag gick igenom alla mina gamla skolgrejer från när jag gick på förskolan tills jag slutade gymnasiet. Sådant är alltid roligt att ha kvar, samtidigt som det tar upp en himla massa plats. Och kommer jag ta upp och titta på dessa i framtiden? Tveksamt alltså.

 

Jag kunde bara genom mina saker jag gjort, minnen, se vilka lärare jag hade som var sämre och bättre. Engagerade, glada eller bittra. Gamla kort på mig tillsammans med mina äldsta vänner, ute på äventyr och upptäcksfärder. Jag hittade gamla brev som jag skrivit till mig själv, i syfte att läsa dem nu när jag blivit äldre. Det är inte förrän nu som man förstår hur "gammal" man blivit. Att jag är 23 år, sambo, förlovad och precis köpt vårt fina hus. Att jag snart har en lång lärarutbildning i min ryggsäck och fått ett arbete som jag drömt om att få. Det är en svårslagen känsla får jag medge :)