Who counts anyway.

Möjligen kan det var min tionde blogg. Möjligen är det dumt att inse att jag inte kan sköta en blogg, på gott och ont. En blogg blir något speciellt för mig, någonting jag måste ta hand om på allra bästa sätt. En bloggs enda behov är att bli uppdaterad - för andras skull. Men egentligen, varför inte för en själv?
 
Den första bloggen jag startade använde jag i flera år, kände mig aldrig pressad att uppdatera. Det kunde bli ett inlägg direkt efter ett annat, flera dagar mellan varje inlägg och ibland veckor. Det är helt underbart att gå tillbaka och läsa sin gamla blogg, vilka känslor och flashbacks. Det som gör bloggen mest rolig att gå tillbaka till är att jag var personlig, varför är det så svårt att vara det numera? Tankesättet är annorlunda nu jämfört med för några år sedan, livet har ändrats betydligt. Och dessutom, vem behöver bry sig om vad jag skriver, vad jag delar med mig av förutom mig själv. En blogg är inte ett liv, det är inte mitt liv. Ingen kan tro att det går att följa mitt liv via en blogg.
 
Det kanske blir en rörig start, jag är fullt medveten. Förhoppningsvis reds det upp och att ni kan njuta av att följa min tioende blogg, eller tolfte. Vem håller räkningen egentligen?
 


Kommentarer
Annika

Fin blogg :)

Svar: Ska bli fin i alla fall :)
Ida Nilsson

2012-10-19 @ 11:30:10
URL: http://blogofphoto.webblogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback