Idag har det varit en riktigt lång dag på många sätt. Slutade inte skolan förrän nu. Vi var uppe på sjukhuset de sista två timmarna och hälsade på på lekterapin. Det var verkligen jätteintressant, men också väldigt sorgligt tycker jag. Speciellt om att få höra deras arbete med små barn som gjort transplantationer, har cancer och annat. Deras arbete är så fantastiskt och betydelsefullt, men man måste vara speciell som människa för att kunna jobba med sånt här och jag tror inte att jag skulle klara av det. Att ena dagen arbeta med barnen, förbereda dem för vad som komma skall, hjälpa dem att bearbeta, leka med dem och dess syskon, lära känna hela familjen osv, till att andra dagen komma till jobbet och i värsta fall se att en av barnen gått bort. Deras arbete är verkligen guld värt och de arbetar hela tiden för barns bästa (som också jag ska göra på förskolan), men de arbetar också för deras liv. Jag som förskollärare har kompetens för att söka ett jobb som lekterapeut, men psykiskt hade det nog varit för påfrestande för mig.